När jag var liten
Av: Jonas Gardell
"När jag var liten kunde jag trolla.
Jag kunde göra underverk, läka sår och gå på vattnet,
färdas obegränsat i tid och rum,
jag hade makt att förvandla världen eller skapa en ny.
När jag var liten kunde jag trolla.
Det var innan de lärde mig att jag inte kunde."
Yrsel
Vaknade på natten av att sängen snurrade runt i en virvelvind.... Greppade tag i min sovande sambo för att jag inte skulle ramla ur sängen.....
Men sängen stod ju självklart säkert på golvet... Det va bara jag som fick ett yrselanfall... Tur att jag fått det tidigare o visste va det va. Inte för att de är roligare för den sakens skull, men det är vansinnigt läskigt...
Och sen den vidriga "åksjukan" jag får.... Jag blir totalt ledlös, kan inte titta och vill definitivt inte röra mig för då yrslar det ju ännu mer....
Nu fick min kära sambo va hemma igår o ta hand om lillan för jag va däckad hela förmiddan. Han bullade upp en massa kuddar så jag kunde sitta o sova i sängen o så tog han fram en hink ifall att jag skulle orka kräkas... (Det är det värsta jag vet, tror att jag ska dö när jag kräks, så då håller jag mig in i det sista) Jag somnade i 3-4 timmar o slapp använda hinken iaf.
Lillan va så snäll o go när pappa jobbade hemma. Hon satt i sin babysitter o pratade med nallen och med pappa. Tänk att hon är så nöjd o glad.
Två månader o har börjat upptäcka sina händer.... Det är så roligt att se när hon ser de o börjar förstå att hon kan styra de lite... Inte så mkt än, men det blir mer o mer för varje dag....
Så har hon ju börjat bli så nyfiken...
Som när vi va till optikern. Under en timmes tid satt hon o kikade ut genom skyltfönstret o va så intresserad av allt som hände där utanför....
Hm.... nu känner jag mig lite yrslig igen ju.... Ska nog ta o vila en halvtimme o se om det går över...
Love&Laughter
Kärlek
Vaknar sakta av små jollrande ljud ifrån spjälsängen. Varsamt och med ett leende öppnar jag mina ögon och reser mig upp o kikar ner till Lovisa som nöjsamt ligger o pratar med sina kompisar som svävar ovanför i hennes mobil.
Det är röda elefantis, gröna missan, blåa tiggerr och gula simba... Vad hon säger vet hon bara själv, men det låter mysigt och de säger nog bara snälla saker till varann...=)
Jag kliver upp och upptäcker att Kung Bore har ansträngt sig under natten för ett sista försök att få vara kvar, men solen lyser ikapp och snart har vi nog våren på farstutrappen...
Jag och Lovisa tar oss upp och plockar fram det fina och färgglada babygymet som mormor har skaffat till Lovisa. Hon tittar och sprattlar och skrattar. Mest gillar hon discokulan i mitten. Ibland när hon sprattlar till med armarna kommer hon åt musikanterna som hänger där o spelar för henne... Då får hon stora förvånande ögon och undrar "vad va det som hände?" Själv sitter jag och tittar på henne och det bubblar i mitt bröst och jag blir alldeles varm i kroppen.
Tack Lovisa för att du finns<3
Det är röda elefantis, gröna missan, blåa tiggerr och gula simba... Vad hon säger vet hon bara själv, men det låter mysigt och de säger nog bara snälla saker till varann...=)
Jag kliver upp och upptäcker att Kung Bore har ansträngt sig under natten för ett sista försök att få vara kvar, men solen lyser ikapp och snart har vi nog våren på farstutrappen...
Jag och Lovisa tar oss upp och plockar fram det fina och färgglada babygymet som mormor har skaffat till Lovisa. Hon tittar och sprattlar och skrattar. Mest gillar hon discokulan i mitten. Ibland när hon sprattlar till med armarna kommer hon åt musikanterna som hänger där o spelar för henne... Då får hon stora förvånande ögon och undrar "vad va det som hände?" Själv sitter jag och tittar på henne och det bubblar i mitt bröst och jag blir alldeles varm i kroppen.Tack Lovisa för att du finns<3
Egotid
Jag som tänkte skriva nåt varje dag.... Vad hände?? *s*
Jag som alltid suttit en stund vid datorn varje kväll, men mitt liv ser inte ut som förr...
Då
Singel med "stora" barn
Nu
Sambo med "stora" barn och en liten bebis =)
Har inte hittat tiden än för att sitta vid datorn o smattra på tangenterna, o de få gånger jag har hittat tiden har det varit totalt blankt i skallen och jag har inte kommit på nånting att skriva om. Inte för att det inte finns mkt att skriva om utan bara tillfälliga hjärnsläpp.
Men, men
Idag är det iallafall en dag jag sett fram emot=)
Min bästis kommer o hälsar på. Hon åker 12 mil fram o tillbaka bara för att hälsa på <3 Det uppskattar jag verkligen. Att hon tar sig tid o råd att åka alla dessa mil för att komma.
Själv har jag inte riktigt vant mig vid att jag har bil o kan åka jag med. Men det ska jag göra så fort jag känner att jag har kommit ur min lilla bebisbubbla.
Appropå "Bebisbubbla"
Jag hade nånstans trott att livet skulle kunna leva på som vanligt
även när Lovisa kom. Så var det ju när Matte o Matilda kom. Jag va lika aktiv som innan. Men så var jag ju också bara 20+
Nu vid 40 år är jag inte lika rastlös längre. Allt går saktare, (förutom tiden för den rusar fram). Innan jag har vaknat, ammat, gjort frukost, myst och fått på oss kläder och håret och ansiktet så är det dags för lunch...
Sen ska det ätas, ammas, plockas undan innan jag kommer ut o promenerar eller gör nåt annat. Sen är dagen slut o vi närmar oss middag och kvällen....
Hur hann jag med allt förr??
Men vill jag hinna med allt det jag gjorde förr??
Njuter jag inte mer nu av att ta det lugnt???
På det måste jag iaf svara ja, jag njuter mer av tiden nu och här.
Nu måste jag ta en liten dusch så jag är pigg o go tills Camilla kommer
Love&Laughter
Jag som alltid suttit en stund vid datorn varje kväll, men mitt liv ser inte ut som förr...
Då
Singel med "stora" barn
Nu
Sambo med "stora" barn och en liten bebis =)
Har inte hittat tiden än för att sitta vid datorn o smattra på tangenterna, o de få gånger jag har hittat tiden har det varit totalt blankt i skallen och jag har inte kommit på nånting att skriva om. Inte för att det inte finns mkt att skriva om utan bara tillfälliga hjärnsläpp.
Men, men
Idag är det iallafall en dag jag sett fram emot=)
Min bästis kommer o hälsar på. Hon åker 12 mil fram o tillbaka bara för att hälsa på <3 Det uppskattar jag verkligen. Att hon tar sig tid o råd att åka alla dessa mil för att komma.
Själv har jag inte riktigt vant mig vid att jag har bil o kan åka jag med. Men det ska jag göra så fort jag känner att jag har kommit ur min lilla bebisbubbla.
Appropå "Bebisbubbla"
Jag hade nånstans trott att livet skulle kunna leva på som vanligt
även när Lovisa kom. Så var det ju när Matte o Matilda kom. Jag va lika aktiv som innan. Men så var jag ju också bara 20+Nu vid 40 år är jag inte lika rastlös längre. Allt går saktare, (förutom tiden för den rusar fram). Innan jag har vaknat, ammat, gjort frukost, myst och fått på oss kläder och håret och ansiktet så är det dags för lunch...
Sen ska det ätas, ammas, plockas undan innan jag kommer ut o promenerar eller gör nåt annat. Sen är dagen slut o vi närmar oss middag och kvällen....
Hur hann jag med allt förr??
Men vill jag hinna med allt det jag gjorde förr??
Njuter jag inte mer nu av att ta det lugnt???
På det måste jag iaf svara ja, jag njuter mer av tiden nu och här.
Nu måste jag ta en liten dusch så jag är pigg o go tills Camilla kommer
Love&Laughter
Stjärnbarn (?)
Äntligen kom vår lilla Lovisa!
Efter att ha fått vänta hela 2 veckor efter beräknat datum fick vi äntligen träffa vår lilla Lovisa. När vi va upp till spec.mödra vården trodde vi att vi skulle få åka hem o vänta tills det satte igång av sig själv, men vi fick gå ner till bilen o hämta in "bb-väskan" och promenera över till förlossningen=)
Väl där satte de igång det hela och bara 5 timmar senare låg hon på min mage... En överlycklig 3 pojkarsfar konstaterade stolt och överlyckligt att hans 4e barn blev en flicka=)
Hemma väntade många syskon på lilla Lovisa, Håkans stora pojkar och mina 2 teenisar. Har en känsla av att Lovisa kommer bli väldigt påpassad=)
Vår granne, som sysslar med healing och lite mediala stuff, konstaterade att vår lilla Lovisa var ett Stjärnbarn... Hon är på sin sista resa här på jorden och sen är hon klar, förklarade hon. Att hon har en högre medial förmåga än många andra...
Jag vet inte så mkt om det, men jag ska genast gå ut på nätet o läsa lite om det... Sen kan man ju tro vad man vill om sådant. Själv är jag intresserad av sånt så lite spännande låter det...
Nu har det nästan gått 3 veckor o "snorpan" växer så det knakar.
Trots att det va 11 år sen min yngsta var bebis så är jag varm i kläderna. Däremot är det en helt annan känsla att vara mamma nu när jag närmar mig 40 vårar än när man va 20 plus. Då va man mer "splittrad" mellan karriär, äktenskap, och mammarollen. Man skulle vara världsbäst på allt och samtidigt. Idag har jag lättare att vara här och nu. Inga prestationskrav på mig själv längre....
Och nu kan jag inte skriva mer för tillfället för det är dags att tömma mjölkmagasinet lite....=)
Love@Laugter
BabyStar
Efter att ha fått vänta hela 2 veckor efter beräknat datum fick vi äntligen träffa vår lilla Lovisa. När vi va upp till spec.mödra vården trodde vi att vi skulle få åka hem o vänta tills det satte igång av sig själv, men vi fick gå ner till bilen o hämta in "bb-väskan" och promenera över till förlossningen=)
Väl där satte de igång det hela och bara 5 timmar senare låg hon på min mage... En överlycklig 3 pojkarsfar konstaterade stolt och överlyckligt att hans 4e barn blev en flicka=)
Hemma väntade många syskon på lilla Lovisa, Håkans stora pojkar och mina 2 teenisar. Har en känsla av att Lovisa kommer bli väldigt påpassad=)
Vår granne, som sysslar med healing och lite mediala stuff, konstaterade att vår lilla Lovisa var ett Stjärnbarn... Hon är på sin sista resa här på jorden och sen är hon klar, förklarade hon. Att hon har en högre medial förmåga än många andra...
Jag vet inte så mkt om det, men jag ska genast gå ut på nätet o läsa lite om det... Sen kan man ju tro vad man vill om sådant. Själv är jag intresserad av sånt så lite spännande låter det...
Nu har det nästan gått 3 veckor o "snorpan" växer så det knakar.
Trots att det va 11 år sen min yngsta var bebis så är jag varm i kläderna. Däremot är det en helt annan känsla att vara mamma nu när jag närmar mig 40 vårar än när man va 20 plus. Då va man mer "splittrad" mellan karriär, äktenskap, och mammarollen. Man skulle vara världsbäst på allt och samtidigt. Idag har jag lättare att vara här och nu. Inga prestationskrav på mig själv längre....
Och nu kan jag inte skriva mer för tillfället för det är dags att tömma mjölkmagasinet lite....=)
Love@Laugter
BabyStar
Lovisa
Halloj tjena hej!! Jag känner mig som en av världens lyckligaste kvinnor i universum. J
ag har fått det underbara privilegiet att bli mamma igen=)
Min yngsta är idag 11 år och både jag o min sambo va så nöjda med det liv vi hade. Hans 3 pojkar, 17, 19 och 21 och min tjej på 11 och min pojke på 14....
Men det fanns en liten Lovisa som absolut ville komma till oss.... Hon gjorde sig inte tillkänna för oss förrän jag va i v 20...
Jag som trodde jag va i övergångsåldern, hade magkattarr och fick t o m diagnosen IBS av läkaren. Till slut gick det inte att undgå att märka att det va nåt helt annat som gjorde att jag mådde lite skumt *s*Det va vår lilla Lovisa.....
Love&LaughterBabyStar