Känslomässig dumpning :S

Nu kommer ett väldigt personligt inlägg... Ni får läsa om ni vill. Jag känner bara att jag måste dumpa mina känslor o tankar lite om min dotter som inte mår bra plus att hon är på väg att bli tonåring med allt vad det innebär...
Det är inte lätt att vara mamma till henne just nu....:S

Matilda har bara varit på skolan 14 heldagar sen terminen började i somras. Vi har varit på sk EVK på skolan, träffat kuratorn på skolan, och gått till Bup.

Jag orkar inte gå in på alla detaljer just nu, men hursom så har vi kommit överens med Matilda att hon ska jobba hemma med sitt skolarbete för att slippa gå om 6an. Sen när hon har kraft får hon gärna gå till skolan och jobba med de uppgifter hon har.
Det började bra med att hon och jag gick och hämtade hennes arbete en gång i veckan och hon kom upp på morgonen och hon gjorde sina skoluppgifter. Hon gick till och med till skolan ett par gånger självmant...
Men sen hände nåt... Hon slutade gå upp på morgonen, hon vägrade gå med till Bup och hon slutade göra sina skoluppgifter... Jag tjatade och tjatade och tjatade....... och tjatade... Gud vad jag tyckte illa om mig själv...Bläää

Till slut kände jag att jag måste få oss att komma bort från denna nedåtgående trend. Så jag backade med mitt tjat i några dagar och lät henne få va. Under tiden funderade jag mkt på vad i hela friden jag ska göra för att hjälpa henne att komma på fötter igen... Min sambo är helt fantastisk på att lyssna och stötta... Om allt känns grått, svart och grått får han mig alltid på fötter igen. Sen hade jag ett fantastiskt givande samtal med min kloka väninna som hjälpte mig att komma på nya strategier och nya vägar....

Nu börjar vi om från början. Vad är viktigast??? Matilda har vänt på sin dygnsrytm och kommer inte  upp på morgonen. Kommer man inte upp på morgonen och har rutiner klarar man inte av resten heller... Så där börjar vi. Den första veckan (den här veckan) behöver hon bara tänka på att komma upp på morgonen och äta frukost och sen får hon göra vad hon vill resten av dagen. Veckan därefter lägger vi till en sak till. Göra sig iordning efter frukosten.... osv.
Jag tror att om vi börjar där så kommer många saker att falla på plats allt eftersom.

Matildas pappa kom hit på söndagen och vi pratade lite om hur Matilda har det här hos oss och om hur hon mår. Jag berättade vad läkarna har sagt och hur vi samarbetar med skolan för att hon inte ska tappa allt. Sen pratade vi tillsammans med henne. Det va rätt jobbigt för henne. Hon är inte så förtjust i att prata om sånt som är jobbigt för henne. Man får va snabb att få fram det man vill ha sagt, för sen lyssnar hon inte längre. Hon stänger av... Stänger av totalt...

Iallafall så hade vi ett bra prat med vår lilla dotter. Och i måndags påbörjade vi vårt projekt....

Ändå så får jag inte upp henne på morgonen.... Vad är det för fel????? Hon lyssnar inte, hon bryr sig inte. Jag tar bort dator, vänner och hennes heliga mobil... Inget biter... Hon t o m ger mig sin telefon och vänder sig om och fortsätter att sova....=O

Efter att jag forskat och snokat lite så har jag kommit på varför Matilda är så trött på morgonen... Av någon anledning har hon legat och smsat hela nätterna med kompisar. Bara 5 minuter efter att jag fick reda på det ringde Matildas psykolog!!!! Vi hade ett väldigt bra prat och hon gav mig nyttiga synsätt att se på Matildas situation.
Nu kommer hon ju inte att få ha mobilen på nätterna, men frågan är varför hon känner att hon behöver prata med någon på nätterna.
Min kloka, unika och omtänksamma sambo kom med ett superbra förslag som kan hjälpa Matilda att vända tillbaka dygnen. Han överlåter sin sängplats till henne i ett par nätter så hon får sova inne hos mig så om hon har svårt att  somna så är hon inte själv iaf.

Efter att jag tycker denna dag har varit fruktansvärt tung känns det bättre att ha fått skriva av sig. Och jag tror på våra lösningar. Det kommer att bli bra. Vi får hjälpa Matilda och få henne att känna att vi är MED henne och inte emot henne... Vi löser det här tillsammans med all den hjälp och stöttning vi kan få utifrån också...

Tack alla som finns där och stöttar och hjälper på alla vis

Love


Kommentarer :

#1: Camilla

Love you!!! ;)

skriven
#2: Tant Kim | Bloggdesigner

Jadå jag kan fixa en bild länk om du hellre vill ha det?

Tack så mycket. :D va snällt av dig. :D Jag gör mitt bästa för att vara så trevlig jag kan. :)

Tack så mycket. Sista dagen med studierna idag sen är det Lov. xD inte varit ledig sen 11 januari. :P

skriven
#3: Miranda

Hej!



Vilken fantastisk blogg du har, jättefin och intressant! Tack!



Ja man brukar säga att man "får ta henne där hon är" och inte där hon borde vara eller har varit, utan just där hon befinner sig!



Din dotter, Matilda, verkar helt att ha tappat fotfästet och ser förmodligen ingen anledning med att gå upp på morgonen.

Har hon uttryckt vad hon vill göra eller tycker om att göra? Kan man på så vis uppmunta henne att gå upp och få göra det hon så innerligt vill? Eller mår hon så dåligt att hon inte ens kan uttrycka vad som gör henne glad?



Vad bra att BUP är inkopplad! Se till att ha en stadig kontakt med dem och ta en sak i taget. Du är ingen sämre mamma för att du "tjatar" det gör alla mammor! Det liksom ingår i det rika föräldraskapet. Alla gör vi gott vi kan! Du tjatar för att du älskar henne och man vill ju inget hellre än att ens barn ska må bra!



Även om Matilda nu är på väg in i tonåren så är tonåringarna oftast väldigt liten inuti också. Att få sova tillsammans är ingen dum idé. Hon kanske bara behöver tanka lite kärlek så är hon uppe på banan igen? Få närhet, trygghet och värme är viktigt för alla människor oavsett ålder!



Jag kommer att fortsätta läsa din blogg och hoppas på att Matilda hittar vägen tillbaka snart.



Lycka till!



MVH

Miranda



skriven

Kommentera inlägget här :