Väl i affären tar jag det jag ska ha och utan att tänka på det så går jag o tittar på de små chokladbitarna som alltid brukar göra mig sällskap på vägen hem i bilen.
Jag va inte sugen och hade ingen tanke på de när jag åkte iväg o när jag samlade ihop mina varor. Nä det va som att kroppen styrde mina ögon o kroppen till chokladen.
Är det inte otroligt????
Man tycker man har bestämt sig i skallen men sen är det som att kroppen gör som den alltid har gjort.
Om jag fick sällskap i bilen av chokladbitarna???? NEJ jag hann stanna upp o tänka.
Kändes det bra? Både ja o nej. Bra att jag avstod för de behöver jag inte. Däremot va det nästan som att jag saknade en kär vän på vägen hem. Skrämmande 😱