Hösten 2004 är ett avslut och början på ett helt nytt liv för mig....
Hösten 2004 dök jag in i väggen både mentalt o psykiskt... Efter att levt mitt liv med SÅ stora krav på mig själv att vara duktig. Duktig i ALLA mina roller. Dotter, syster, mamma, älskarinna, väninna, granne, kund, anställd, medmänniska..... Klarade jag inte av allt det så kändes det som ett stort misslyckande och då va jag inte så snäll mot mig själv...
Åren som följer är fyllda av en massa olika händelser som jag inte skulle vilja gå igenom igen, MEN jag är tacksam att jag gjort det för det har stärkt mig och format mig till den jag är idag...
Sista åren har varit väldigt snälla mot mig. Min tillvaro har blivit lugn och harmonisk. Visst finns det saker att ta itu med som i alla andra familjer, men grunden jag står på idag är uppbyggd ordentligt, sten för sten. Så idag skälver inte marken när livet "drabbar" mig.
Hur som helst, det jag ville komma fram till med min rubrik är:
Eftersom jag känner att jag mår så bra så trodde jag att jag kunde sluta med mina "kryckor". Min medicin. Jag tänkte att den behövs ju inte längre. Sagt och gjort....
Men herregud va jag blev dålig..... Jag fick sån yrsel. Gick omkring och kände mig onykter. Nej inte onykter, full. Kunde inte fokusera. Tyckte jag tappade bort en massa ord när jag pratade. Migrän. Lättretlig. Och igår, som toppen på isberget, va jag så känslig att jag nästan började gråta bara för att filen va slut i kylskåpet....=o
Det blev den utlösande faktorn till att jag återtagit mina "kryckor". Kanske jag får lov att använda de varje dag livet ut, men det gör inget för jag mår hellre bra än som jag gjort sista veckan....
